Träning handlar om både fysiskt och mentalt arbete

Onsdag och bakre kedja står på schemat. Dock blev det en timme med rehab och handstående innan. Jag försöker dölja min irritation över att jag snarare gör en piruett på händer än att faktiskt ta mig framåt. När jag hör Kalle säga "nu vart det iallafall tre steg" efter att ha krigat på i 40 minuter blir jag först frustrerad men vänder snabbt på tanken- tre är ju bättre än två, och definitivt bättre än inga alls, för ett tag sedan kunde jag inte ens komma upp i handstående.
 
 
Jag försöker verkligen vända den typen av frustration till att se långsiktigt på saker vare sig det rör träning, jobb eller privat. Ett misslyckande är ett steg närmare att lyckas - ni anar inte hur många gånger jag gör missar, men så länge man inte ger upp har man inte förlorat.
 
Därefter väntade ett pass med tunga marklyft och pressar - att få lassa på tresiffrigt på stången och få ta i från tåna sprutar ut endorfiner i kroppen och efter det obligatoriska efterhänget  blev det ytterligare hågon timmes lugnare egenträning i form av pull ups i olika varianter. 
 
 
 
Imorgon väntar röntgen då det inte gick som tänkt sist - jag vet inte riktigt vad jag hoppas på.

Kommentera här: