Egentligen vill jag bara kasta mig ut

 
Det är en himla fin stad jag lever i, även om jag ofta sneglar mot vår huvudstad och försöker intala mig att det är där jag borde vara. 
Det blev en promenad längst hamnen fylld av självreflektion.
 
Vad håller mig tillbaka?
 
Det är nu jag verkligen har möjlighet att satsa och våga ta risker, jag har ingen annan än mig själv att ta ansvar för och möjligheterna är oändliga. Först måste jag bara komma på vad jag vill, det är där skon klämmer.
Jag är i en situation där jag anser att många dörrar står öppna men blir samtidigt stressad över att dem stängs ifall jag väljer fel väg. Jag har fastnat i tankarna om att jag måste vara säker på att det ska fungera för att jag ska våga prova - den största drömdödaren någonsin. 
 
 
Är ni där ni vill vara eller har ni också något som håller er tillbaka?
 
 

Kommentera här: