en oroväckande framtid

 
Den senaste tiden har jag snöat in på det här med  hur AI och självlärande robotar kommer påverka den mänskliga existensen och jag måste medge att det känns rätt oroväckande.
 
 
Vissa saker kommer nog bli bättre; jag tror t.ex. att vi endast har en eller två gererationer av fattigpensionärer kvar då vi inte längre kommer ha samma basala levnadsbehov som nu. Jag tror även att svälten kommer minska drastiskt då vi kommer utveckla nya sätt att tilgodose kroppens energibehov. I framtiden tror jag att vi människor (eller snarare robotliknande varelser) kommer drivas genom uppladningsbara batterier och vi kommer kunna byta ut kroppsdelar likt reparationen av en bil.
 
jag har två teorier kring detta.
 
Teori 1: Vi kan redan nu utveckla robotar som lär sig ta egna initiativ utan att dem blivit programerade att utföra den givna aktiviteten. Risken finns att dessa tillslut vänder sig mot människan och utplånar oss.
 
teori 2: Människan kommer bli mer av en mekanisk varelse där vi lätt kan byta ut kroppsdelar eller där vår identitet finns i ett chip som kan placeras in i nya kroppar. på detta sätt kan människor helt sluta se konsekvenser i sitt handlande (man behöver exempelvis inte vara rädd för att dö då man kan skapa sig en "reservkropp"). Det gör att samhällets värsta förbrytare (terorister, mördare etc. aldrig kommer kunna omhändetas och därmed gång på gång kunna utföra sina våldsdåd). Tillslut kommer det leda till stora världskrig som ingen kan förlora vilket leder till en konstant existens i misär.
 
 
 

kreativitet och självironi har varit nyckeln

 
 
Jag har inte varit speciellt aktiv i mina sociala medier under de veckor jag legat inne på sjukhus (det finns inte så mycket att raportera om från en sjukhussäng) men de få stories som kommit upp på instagram har varit endel av mitt kreativa skapande som kommit tillbaka. 
 
vissa dagar har jag varit tvungen att dra igång en lång podd-lista och bara målat, pärlat eller pusslat för att få tiden att gå och för att fly (rent mentalt) från den situation jag befunnit mig i. Att få skapa och att kunna skratta åt/skämta om jobbiga situationer är mitt sätt att kämpa vidare på
 
(ja, jag tycker fortfarande att kiss och bajs är det roligaste som finns..)
 
 
 
Hur hanterar ni situationer där livet krisar?

Att hitta motivation att komma tillbaka + guldläge på nätet

Min motivation just nu är att ta mig tillbaka hit, att kunna få ägna mig åt det roligaste jag vet.
 
Jag avslutade gårdagen med ett läkarbesök och började denna dagen med ett besök på sjukhuset - det är lite mycket just nu.
Kroppen orkar inte.
 
Jag går sönder av längtan efter att kunna träna ordentligt igen, jag är en person som alltid har tränat (mer eller mindre balanserat) i hela mitt liv och det är en stor del av min identitet, lag är "hon som tränar".
 
Efter mitt sjukhusbesök åkte jag förbi mina föräldrar för att rasta  hunden (Läs: tömma frysen på kärleksmums..) så vi gick ut och hittade en hundkompis, Max, att leka med.
 

jag vill passa på att tipsa er om att läsa Michael Wahlgrenns tips Kring SEO och att nå ut på nätet, ni kan även vara med i utlottningen av boken Guldläge på nätet, MISSA INTE!